Skip to content

2 sön e Trettondedagen – Livets källa

Tänk om jag hade en flaska med ett extrakt som gjorde att jag inte fick rynkor eller artros, och totalt hindrade demens och åldersdiabetes. En flaska med livselixir som gjorde att jag alltid var på topp, att håret inte blev grått och platt och tänderna blev vitare och emaljen lagade sig själv! Som fick frun att jämföra med bröllopsfotot… Eller rent av ett vatten som gjorde mig odödlig? Är det inte det vi alla egentligen vill ha? Kontakt med något som inte försvinner och är förgängligt, någon slags källa med liv, som ständigt fyller våra kraftnivåer och ger nytt liv. Som i Nintentospelet Zelda, där man som hjälten Link kliver in i fantastiska källor med liv, symboliserade med röda hjärtan.

Om det fanns att köpa på flaska skulle det inte finnas en övre gräns för priset, vi skulle betala onämnbara summor för livets källa, i vilken form den än såldes. Så betalas redan mycket pengar av dem som låter sig frysas ned efter sin död, i förhoppning om att återuppväckas när vetenskapen kommit dit att ytterligare längre liv är möjligt. För den delen söker vi alla på något sätt livets källa i kosmetika, mode, plastikoperationer, intressanta sporter, mediciner, överlevnadsstrapatser, renlevnadsmönster, förälskelser, idolstatus, barn och herrgårdar, och allt förevigas med digitalkort! Bara ordet föreviga, som använts om fotografering i mer än 100 år ger en aning om vår längtan efter att få del av källan med liv, där åldrandet slutar, och hälsan börjar, där födelsedagsfesten aldrig tar slut, och barnen inte blir gamla.

Som tidigare sagts: hela trettondedagstiden har som tema hur Gud visar sin härlighet i Kristus. Söndagen rubriceras numera som livets källa, men hette förut Jesus visar sin härlighet. Det kan vara bra att känna till att kyrkoårets texter har tre årgångar, för att bredda reflektionen på de föreslagna ämnena. Från Johannes 4:5-26 har vi en text som berättar om kvinnan från Samarien, som möter Jesus vid Jakobs brunn. I samtalet påstår Jesus att han kan ge levande vatten, och att den som dricker av det vattnet aldrig mer blir törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv. En storvulen och kaxig text kan tyckas.

I år läser vi texten från Johannes 2:1-11, där berättelsen tilldrar sig på ett bröllop, och Jesus på mammans önskan gör ett under, hans första tecken. Reformationsbibeln översätter med ordet mirakel. Det sammanfattas som att han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Johannes formulering känns igen, han har använt den förut, och Guds härlighet är ett begrepp som Bibeln använder för att beskriva det obeskrivbara som är Guds väsen och egenskaper. Här beskrivs detta märkliga tecken, som skulle platsa i en Las Vegas föreställning med kända illusionister och magiker typ Joe Labero, där Jesus med stöd av sin mamma får tjänare att hämta 600 liter vatten och hälla upp i sex stora stenkärl. De magiska orden blev: ös upp och bär det till bröllopsvärden, som förvånad konstaterar att nu kommer det goda vinet! Vilken show! Men till vad nytta, förutom att rädda en fest som hade fått slut på drickat, och det illusionistiska intrycket, som åtminstone tjänarna hade sett. Det måste ha imponerat! En sådan festfixare borde man jobba åt!

Det här handlar dock inte om vatten och vin som vätska, dess viskositet eller alkoholhalt. Däremot finns kopplingen att han som gör detta, framställs som den som gör något av ingenting, talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns, och styr över själva livets ursprung och källa. Han som gör vatten till vin förmår också ge ljus i vårt mörker, liv i vår död: han är livets källa, representerar skapelsen, och är fortfarande skapare och producent. Det är han som kommer när allt vårt eget vin tagit slut, vår egen glädje källa sinat, och erbjuder sin källa, med vatten som har evig kvalitet av liv, glädje och motivation!

Ibland hör man kritik mot det spektakulära som händer i en del kyrkor. Stora häftiga konferenser, shower, med massor av ljud och ljus, inspelningar och media, talare som inte står kvar i talarstolen, men ber för situationer och människor i kris, och förväntar sig förändring. Dom får folk att bildligt talat hämta vanligt vatten och hälla upp, och sedan har det förvandlats och serverats som en hjälpsändning eller ett sjukhus, eller ett hem för missbrukare, stödjande ungdomsverksamhet eller enskilda personer som får livet helt förvandlat. Vilka tecken och under egentligen! Varför ska detta kritiseras? Borde vi inte vara tacksamma att någon vill rädda vår urspårade värld? Den som längtar efter livets källa har en stor ambition.

Och han som erbjuder att dricka ur källan har en ännu större.