Septuagesima – Nåd och tjänst

Pappa, kan du göra mig en tjänst? Frågan kom från en av mina döttrar som satt på sängkanten och dinglade med benen. Det var en kväll i Uppsala, kanske 1980, och vi höll på med lite städning av barnens rum inför läggdags. Jag tittade upp och hon fortsatte: Kan du plocka upp min leksaker från golvet? Och så ett stort och trött leende…

Att göra en tjänst åt någon brukar oftast uppfattas just så; man ställer upp och hjälper till med något, en extrainsats till en behövande. Det kan vara att åka och handla åt en vän, hjälpa en släkting att flytta, eller som i detta fall: städa åt ett charmigt barn! Inte sällan är denna form av tjänst just att hjälpa en familjemedlem eller nära vän, granne, kollega eller släkting, någon man har en viss relation till. Det kan vara en tjänst som man kan få igen på något sätt, som man brukar säga; tjänster och gentjänster.

En tjänst är också något man gör i ett mer avtalsmässigt sammanhang, man är snickare, läkare, vårdare eller något annat yrke som definierar uppgiften. Det blir något man gör en viss tid, allt ifrån ett dagsuppdrag till ett större projekt. Om man har ett fast arbete kan det ju även heta att man innehar tjänsten som… ja, vad det nu är. Tjänster blir utlysta och tjänster tillsätts. En tjänst kan vara något man gör och det man är. Kanske även vem man är, om man är ett med sin tjänst och upplever det som ett livsuppdrag, en kallelse.

Käre Gud. Jag höll min del av avtalet. Var är cykeln? Bert. Ur boken Barn skriver till Gud. Ett sådant sätt att se på hur man gör tjänst för Gud kan vi le åt när ett barn uttrycker det. Men man skrattar mindre när man inser att vi vuxna tänker i samma banor. Präglade av arbete och samhällsliv tänker vi så, lön efter tjänst. Vi håller ett avtal och får avtalsenlig lön. Ibland tillämpar vi även lön efter förtjänst; lönen kan bero på hur mycket och hur bra man jobbat.

Rubriken denna söndag är nåd och tjänst. I kyrkoåret går vi nu från Julkretsen, med Advent, Jul och Trettondedagstiden, in i Påskkretsen, som börjar med förfastan och fastetiden; en förberedelsetid för påsken, den äldsta kristna högtiden. Från att ha betonat Guds härlighet ibland oss, hur Jesus föddes för att visa oss Gud, blir nu tyngdpunkten på vad Jesus kom för att göra. Nåd och tjänst. Ett uppdrag från Gud, med människan i fokus. Så älskade Gud världen… Här kommer naturligt också utmaningen till oss att tjäna Gud såsom Jesus gjorde.

Texten från första årgången kommer från Matteus 20:1-16, och är en liknelse som Jesus berättar. Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kommer överens om en dagpenning på en denar för detta. Lite senare går han ut igen och lejer nya arbetare, och han gör om detta flera gånger, sista gången är det bara någon timme kvar av arbetsdagen. Det etiska dilemmat blir uppenbart när lönen ska delas ut, och det visar sig att de som arbetat hela dagen inte fick mer än de som endast funnits i arbetslaget en timme. Arbetarna protesterade och sa till ägaren: De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan. Redan här ser vi en svårighet, som inte bara var ett problem då, utan även är ett problem för oss i dag. Jämförelsen med andra. Missunnsamheten.

Det blir värre, här kommer kulmen. Ägaren vill ge alla lika lön, oavsett prestation. Det handlar om nåd. Orden i dagens rubrik verkar vid första anblicken inte passa ihop; nåd och tjänst. När vi säger tjänst, då tänker vi arbete, och förväntar en lön som svarar mot prestationen. De som tänker att man får lön efter förtjänst får förstås stora problem vid löneutbetalningen i denna liknelse. Här finns inte utrymme för avtalsrörelse och fackförening. Här är allt nåd. Det finns något berörande och varmt i ägarens försök att få arbetarna att förstå denna nåd: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god? Ja, det är en allvarlig och hjärtknipande fråga. Ser vi med onda ögon på att Gud är så god, att det erbjuds samma nåd även till dem som nyss sökte tjänst hos honom?

Nej, nåd och tjänst passar egentligen mycket bra ihop i Guds värld. Att vi får tjäna Gud, finnas med som arbetare i Hans vingård, är enbart nåd. Ingen av oss har ett CV som skulle fungera för att söka jobb hos Gud den Högste. Glöm det. Det är enbart nåd att få tjäna i Guds rike, vår egen förmåga kvalificerar oss inte till en tjänst där! Av samma anledning är lönen vi får för denna tjänst, med lång eller kort arbetsdag, under sol eller regn, enbart nåd från en god Gud som inte jämför våra prestationer.

Låt oss inte heller göra det.