Påskdagen – Kristus är uppstånden
Hörni barn… vet ni varför vi firar påsk egentligen? Det var lärare på förskolan Diamanten i Gimo som ställde frågan till barnen dagarna före påsk. Detta hände för flera år sedan, ett av barnbarnen fanns med och utmärkte sig på ett speciellt och oförglömligt sätt. Barnen slängde ur sig olika alternativa svar om påsken; fjädrar i ris, ägg, harar och godis, men lärarna ansåg inte att det var rätt svar. För att råda bot på den kulturella okunskapen så återberättade en lärare själv kortfattat den kristna påskens tanke, om Jesus som blev dödad på ett kors för människans skull. Huruvida berättelsen nådde fram till uppståndelsen vet vi inte, men det man kommer ihåg är utropet från vårt barnbarn som plötsligt känner igen hela berättelsen: Honom känner jag!
Det har blivit ytterligare en bra historia om barnbarnen att ha med sig, men också ett oväntat stort djup. Det är här nyckeln till kristendomen finns. Att känna Jesus. Vad är kristendomen utan Kristus? Påskens budskap speglar Guds kärlek till hela världen, Guds vilja att möta oss människor och öppna vägen till gemenskap genom det Jesus gör för oss på korset den där speciella påsken. Bakgrunden är den judiska påsken, pesach, som är minnet av uttåget ur Egypten och hur Gud räddade sitt folk, med Mose som ledare, från dödsängeln som slog hårt denna natt. Ett lamm slaktades och tillagades som påskalamm åt familjen, och blodet från lammet ströks på dörrkarmarna och blev tecknet till räddning. Efter uttåget blev påsken en årlig tradition, och Gud sa till Mose att vid måltiden med påskalammet skulle man berätta för barn och barnbarn varför man gjorde så här.
Samma påsk firar Jesus med lärjungarna. Samma måltid, samma budskap. Men med ett nytt offerlamm. Jesus vet att det handlar om honom. Hans släkting Johannes Döparen pekade ut honom efter dopet och sa: Se Guds lamm som tar bort världens synd! Detta ärende har han burit med sig hela tiden. Han är Jesus, Guds Messias, Guds son som är utvald att rädda världen, i Nya Testamentets grekiska text kallad Kristus, den smorde Jesus. Vägen till Gud. Och han har sagt det många gånger, på olika sätt. T.ex. i avskedstalet från Johannes 14:6: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Påskdagens text har rubriken Kristus är uppstånden, vilket är grunden för den kristna tron. Detta år läser vi från Lukasserien, alltså Lukas evangelium. Efter den sista påskmåltiden, där Jesus initierar ett nytt förbund, nattvarden, och bönekampen i Getsemane, har vi följt Jesus genom rättegång, hån och prygel, för att slutligen bli korsfäst, död och begraven. Här kunde allt tagit slut. Ett vackert försök från en ädel man. Men så kommer dagen efter sabbaten, påskdagens morgon, och kvinnorna, ja kvinnorna, de modiga, går till graven. Vilka annars vågar? Texten hämtas från Lukas 24:1-12. Här får allt en helt ny vändning. Män i skinande kläder ger ett budskap som de aldrig kan glömma: Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Vilket uttryck; den levande!
De namngivna kvinnorna, Maria från Magdala, Johanna och Maria, Jakobs mor, och de övriga kvinnorna i sällskapet, återvände från graven och talade om detta för apostlarna. Och reaktionen? Måttfullt kan man säga… Lukas skriver att de tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men det finns en till namngiven person, och han har jag själv tagit till mig denna påsk. Lukas fortsätter: Men Petrus sprang genast bort till graven. Han som ville så mycket, men som svek. Petrus som hade hört Guds röst på det heliga berget, och mer än de andra förstod att den Jesus de följde var inte vemsomhelstJesus, utan Messias, den levande Gudens son. Och ändå klarade inte Petrus pressen den mörka natten. Men han springer till graven, och går därifrån full av undran. När vi läser berättelsen från Markus 15:7 ser vi att kvinnorna fick med en särskild hälsning till Petrus från graven…
Hur påverkade detta Petrus? Den som vill följa hans historia kan läsa i Nya Testamentet, särskilt slutet av Johannesevangeliet, Apostlagärningarna och hans egna två Petrusbrev. Petrus har faktiskt påverkat hela kyrkohistorien. I 1 Petrus brev 1:3 skriver Petrus en teologisk insikt som visar vad påsken innebär: Välsignad är vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesus Kristi uppståndelse från de döda… Den pånyttfödelse som vi talar om i kristenheten, när Jesus flyttar in i våra liv, bygger på Jesus Kristi uppståndelse från de döda. Född på nytt, genom Jesu Kristi uppståndelse!
Petrus visar oss verkligen vad det personliga mötet med den uppståndne Kristus betyder! Vi behöver alla höra Guds röst. Och vi behöver alla titta in i en tom grav.