Skip to content

Midfastosöndagen – Livets bröd

Ett, två, tre; nu så ska vi be: Gode Gud välsigna maten. Amen! Tre, två, ett; nu så har vi bett! Barnbarnen bad med entusiasm den bordsbön man lärt sig, en variant på den bön jag en gång lärt deras föräldrar. Vi satt hopklämda i vårt kök, många barn, syskon och kusiner, och några vuxna. Glädje och förväntan i luften blandades med doft av köttbullar, pasta och färskt bröd. Det var en dag på sportlovet när vi varit tillsammans på Stadsmuseets barnavdelning och alla hade lekt sig trötta. Och så kom den obligatoriska frågan: vad blir det för mat? Då kände jag bara lycka. Gemenskap runt matbordet är bland det bästa som finns…

När vi som familj har möjlighet att träffas och äta tillsammans är det fest, oavsett om det är vardag eller söndag. Mormor/farmor har handlat nybakade frallor på konditoriet, vi har dukat tillsammans, någon har skurit sallad och kanske jag har rört i grytorna. Det kan vara picknick på badstranden, lunch på en resa, eller middag i någons hem där vi tränger ihop oss så gott det går. Och bordsbönerna har varierat. Från den riktigt hungriga och korta varianten som använts mycket på läger: Mat Halleluja, Amen! till den klassiska: Glädjens Herre var en gäst, vid vårt bord idag… En favorit har varit: Herre tack att du som gett oss livet, också ger oss maten på vårt bord, på Bamsemelodin.

I judisk tradition, som Jesus kom ifrån, betyder maten väldigt mycket, det berör gemenskap och livet överhuvudtaget. Brödet har en central plats i Mellersta Österns kultur, som med sin kretsgång från fröet som ska ner i jorden, och axet som blir en till limpa, symboliserar livet självt. På Jesus tid fanns flera välsignelseböner kring gemenskapen, förkortat skulle man kunna säga: Lovad är vår Gud av vars goda vi ätit och av vars godhet vi lever. Det handlar om att uttrycka tacksamhet till Gud, som ger säd till att så och bröd till att äta. En judisk rabbin skulle kanske säga att detta var en väl kort beskrivning, men detta är en blogg…

Denna söndag har rubriken Livets bröd, ett ämne som pekar på något djupt existentiellt, som livets mening, alltså något mer än det vi sätter på bordet. Ändå börjar dagens text i Johannes 6:1-15 med att berätta om ett brödunder. Jesus far över Tiberiassjön och det sägs: Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken (mirakel; Reformationsbibeln) han gjorde genom att bota de sjuka. Folket har förväntningar på mirakel, och när Jesus tackar Gud för fem kornbröd och två fiskar så räcker det till femtusen män, och troligtvis även kvinnor och barn. Dessutom fyller man tolv korgar med de bitar av bröden som blir över! Vilken bordsbön! Mirakel är ett passande ord även för denna händelse!

Men Jesus gör allt som en lektion. Det är pedagogiskt uppbyggt. Han börjar med att fråga Filippos: Var ska vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta? Filippos är strategisk och räknar snabbt ut att inte ens tvåhundra dagslöner skulle räcka för att alla skulle få en bit var. Och fast Jesus hela tiden vet vad han ska göra, utmanar han ändå lärjungarna att mätta folkets hunger. Det är dock Andreas som hittat pojken som kommer med bidraget som Jesus kan välsigna: Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Andreas presenteras här som Simon Petrus bror, vilket är mycket viktigt i sammanhanget. Andreas har en gåva; han ser möjligheterna. Han såg sin bror Simon och förde honom till Jesus. Han såg pojken med matsäcken och förde honom till Jesus. Pojkens mat mättade tusentals människor, Simon blev Petrus, den kristna kyrkans stora förgrundsgestalt. Idag grips jag av Andreas som ser möjligheterna, men också av den förväntan som Jesus har. Vi tänker ofta på vad vi förväntar, men här är tydligt att även Jesus förväntar något. Han säger till lärjungarna att låta folket slå sig ner, som om han förväntar sig att maten ska serveras. Sedan börjar tackbönen. Luften fylls av förväntan och doften av bröd…

Berättelsen, liksom efterföljande text, har mycket att visa oss om de tecken, mirakel, som Jesus gör, men också vad de pekar på. Längre fram kommer det kända uttalandet när Jesus säger att han är Livets bröd, och att den som äter av brödet från himmelen ska leva i evighet. En fantastisk proklamation, som pekar fram mot påskens budskap, och ligger till grund för att vi firar nattvard. Men undervisningen börjar med ett brödunder…

Vad lär man sig av detta? Vi bör ha förväntningar på att se och förstå Guds mirakel, vad som händer när Livets bröd kommer till oss, och bryts för vår skull. Men också förväntningar på oss själva och våra gåvor. Det är inte bara vi som väntar på Gud. Han väntar också på oss. Ta fram den matsäck du fick med i livet och ge den till Jesus! Han välsignar!